Jag tror att Winston Churchill sagt något så här (eventuellt har jag själv modiferat lite): Om du skriver ett brev i vredesmod, läs igenom det, knyckl

Jag tror att Winston Churchill sagt något så här (eventuellt har jag själv modiferat lite):
Om du skriver ett brev i vredesmod, läs igenom det, knyckla sedan sönder det och släng det i brasan.
Skriv sedan ett nytt dagen därpå.

Jag tycker ovan talesätt verkligen kan appliceras på programmering oxå.

Vid vissa programmeringsuppgifter kan man ju hamna i en situation där man inte vet hur man ska börja eller vad man skall göra. En frustration börjar växa.

Då kan det vara skönt att bara tokprogrammera. Dvs programmera hur som helst som en vettvilling. Ofta tills att koden går sönder - dvs verkligen inte går att köra,
men förhoppningsvis hinner man att se, precis innan man sabbat allt , ljuset!
Då är man redo. Då kan man backa. Reverta all programmering som man precis gjort. Och så börjar man om.
Men nu är man lugn och sansad. Skriver kommentarer, använder schysst namnsättning i koden, bryter ut/ner delar - ja, tänker lite längre. Och nu kan man verkligen styra mot ljuset.

Det bästa med tokprogrammering är att man förutom att bli av med frustrationen verkligen får bra insikter i hur koden bör göras och hur saker fungerar.
Framförallt vilka andra fällor, i form av klasser och beroenden, som lurar runt hörnet som man också måste ta höjd för.